När Anns son Gösta dör i tsunamikatastrofen 2004 kämpar Ann med att ta kontroll över sina känslor så att de inte tar kontroll över henne. Men 16 år efter katastrofen orkar hon inte längre vara fånge i sin egen kropp. Genom Anns rörelser närmar vi oss sorgens innersta kärna, det brutala, det definitiva, och en människas kamp för att leva vidare utan sitt barn.